♥

precis idag eller i natt var det ett år sedan min pappa var nära på att dö av en hjärntumör. shit vad tiden går snabbt. det var liksom ett år sedan jag och min mamma satt på sjukhuset medan min pappa opererades, det var ett år sedan jag valde att inte spela en match för doktorerna inte visste om min pappa skulle vakna upp. jag vill aldrig uppleva den känslan som när doktorerna ringde min mamma och sa att han var nära på att dö, jag tror tyvärr att jag kommer få göra der igen. det var ingen rolig tid för ett år sedan, jag mådde skit och det kändes som om allt skulle rasa. men jag hade tur som hade så bra kompisar som verkligen stöttade mej, tack!
nu ett år senare är jag så jäkla glad att min pappa vaknade upp och att han var stark och forsatte kämpa. jag mår såklart mycket bättre nu men det gör fortfarande ont när jag tänker på det, men jag vet att jag blev starkare av det. Jag älskar dig pappa ♥